Hej! 

Jag har varit extremt inaktiv på den här bloggen. När jag bestämde mig för att starta den så hade jag tänkt skriva något här lite då och då, inte aldrig... Har dock en ursäkt! Jag har mått så extremt dåligt en period. Huvudvärk varje dag, inte nödvändigtvis en 7-9 på en smärtskala mellan 1-10, men i alla fall en 4-6. Det har varit den typ av huvudvärk som bara stört hela tiden, inte den huvudvärk man klarar av att leva med, och inte heller den som gör mig sängliggande. Det har varit den jobbiga typen som gör att jag har motivation men inte ork. Otroligt frustrerande. 

 

I alla fall så har det hänt väldigt mycket den här perioden. Både gällande huvudvärken och min framtid. Jag har börjat gå regelbundet hos sjukgymnast, har hunnit med 11 besök sedan sist. Där får jag akupuntur, massage och vi jobbar även med mindfullness. Resultatet har varit mycket mera positivt än förväntat. 

 

Första besöket på Huvudvärkskliniken kommer jag aldrig glömma. Jag blev tagen på allvar av någon i sjukvården för i princip första gången i mitt migränliv. Hon beskrev min huvudvärk som en klump. En grå massa utan struktur och därför var svår att utreda. Hon gav sig fan på att hjälpa mig reda ut massan. Så vi började knaka ryggen, sätta nålar och mjuka upp överkroppen. Hon masserade mina extremt spända käkar - vilket jag vet är en stor orsak till min huvudvärk och satte nålar även där. Idag har jag som sagt gått 11 gånger och märker en klar förbättring. 

 

I övrigt har jag jobbat med mitt psykiska mående. Det är väldigt svårt att förklara hur det är att vara sjuk på dett sätt jag är. Osynlig smärta existerar inte i allmänhetens öga. Jag har fått kämpa med att bli trodd under både min grundskole- och gymnasietid. När jag började jobba så hände samma sak. Jag blev ifrågasatt så fort jag sjukanmäld, blivit kallad lögnare. Känslan att aldrig bli trodd är så extremt jobbig. Jag har haft ångest, varit deprimerad och mått så dåligt att jag till och med börjat tvivla på mig själv. Har jag verkligen så mycket huvudvärk? Alla säger att det är omöjligt, så då måste jag väl hitta på? Men det gör så ont...

 

Men! Nu har jag gått hos en jätteduktig psykolog som har hjälpt mig att arbeta med mitt mående. Istället för att gå runt och älta det som har hänt under mina skolår, älta att jag aldrig fått ha en normal tonår, så har jag börjat lägga det bakom mig. Ledsamheten kring att jag inte kunnat göra allt som andra kunnat har börjat släppa och lägga sig i kroppens om acceptans. En sådan otrolig lättnad.

 

Dessutom har jag jobbat med att börja våga planera framtiden. Som ni kanske kan tänka er så är det väldigt svårt att våga göra saker när man vet att man troligtvis bara kommer ha ont under den tiden. T.ex. att börja plugga igen har varit jättesvårt för mig att våga göra - eftersom att hela min skolgång har varit fläckad av huvudvärk och migrän. Men! Nu har jag både börjat plugga den matematik jag inte orkade med på gymnasiet, OCH jag har sökt in (och kommit in!) på komvux där jag kommer påbörja min utbildning till att bli elektriker. Utöver det så har jag tagit tag i körkortet igen, så att jag äntligen kan få lite flera vuxenpoäng...

 

Så, ja. En hel del saker har hänt sedan sist. Ska skärpa till mig gällande den här bloggen och försöka uppdatera liiite oftare. Ha det så bra till dess!